Jag har funderat mycket på konst. Hur kan man jobba med konst och varför?
Tankar jag fått med mig är att bilden kan vara ett sätt att se världen på olika sätt. Olika dimensioner, för en fördjupad förståelse genom reflektion. Jag har fått en ny insikt i att man kan visa barnen konst som man själv inte gillar och även svår konst. Jag tänker också på Vygotskijs tankar om Fantasi - Kreativitet. Genom att använda sig av konst, skapande och reflektioner kan vi få syn på nuet och framtiden. Utan fantasi skulle väl aldrig människan komma på ideén om att kunna flyga?
Under studiebesöket fick jag många tankar. Bl. a. att utrymmet "luften" mellan skulpturerna kan vara minst lika viktig och spännande som skulpturen i sig. Vilka spår lämnar vi människor efter oss? Medvetna spår, omedvetna spår? Har människan en inre kraft att vilja lämna spår efter sig? Meningsfullheten. När blir det viktigt? För vem? För andra? För mig själv? Vad vill jag isåfall förmedla?
Det här har vi pratat mycket om i mitt arbetslag. Vilka spår lämnar barnen efter sig? I färg, lera, sand mm...
När blir det viktigt för barnen? Hur kan vi se det? Kan vi lämna känslospår hos varandra genom hur vi rör vid varandra, fysiskt och verbalt? Vad har vi för minnen av spår? Upplever vi spåren med våra sinnen?
Vad kommer vi själva ihåg från när vi var barn? Doftminnen verkar kopplas samman med en viss känsla. Obehag, skönt, äckligt, spännande, rädsla, underbart, varmt, mysigt.....
Tarja Häikiö pratatade om att det vi minns är 50-70 % från det visuella. Men det är säkert olika från person till person.
Tillbaka till konsten:
Om cigarettfimpar upplagt i ett mönster är konst så kan ju vad som helst vara konst. Eller är det bara konst när man har en tanke med det man gör? Men ibland kommer ju tanken långt senare? På förskolan ser jag att barn lägger material i olika mönster. En dag så lade ett barn trasparanta trianglar på en plastskiva. Jag frågade om hon ville ta kort på det och det ville hon! Konst? Javisst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar