Invididuell examinationsuppgift

Den här kursen har verkligen varit en spännande och utmanande resa. När jag tänker tillbaka på tidigare i höstas så var jag ovetande om hur komplext det här med atelierista är. Mina förväntningar på kursen var att få mer kunskap om de olika språken, hur man kan blanda språk, projektarbete, dokumentation, konstnärsbilder, hur får man in alla sinnena i ateljén? Hur mycket ska man styra i en aktivitet? Vad innebär kreativitet?

Jag känner att jag har utvecklat mina tankar inom alla de områdena genom reflektioner i basgruppen och med kollegor. Men kanske framförallt genom arbetet med barnen. Där har jag provat mina tankar/idéer/teorier i praktiken och fått direkt respons tillbaka från barnen och utvecklats tillsammans med dem. De tankarna har jag fört tillbaka till basgrupp/kollegor för reflektion också har nya tankar uppstått. De här lärprocesserna är inte lätta utan fulla av frustration och förvirring när man strävar efter förståelse och hur man kan gå vidare.

I höstas började jag resan med en fördjupning inom Reggio Emilias filosofi samt vikten av materialkännedom och introducering av material. Mycket inspiration hämtade jag från ”Skapande barn” av Stina Braxell. Hon skriver bl. a. om de olika faserna i estetiska lärprocesser. I min barngrupp (2-3år) har jag märkt att de har lättare att uttrycka sin tanke med grafiska material än med flytande täckfärg. Jag tänker att detta kan bero på att den flytande täckfärgen har ett alfabet där det tar längre tid att lära känna, utforska och fördjupa materialet. Men det är ju bara en teori.....

 Hur känns det i kroppen att vara rädd?

Atelieristans roll är som sagt svår att greppa och kan se väldigt olik ut. Utforma miljön i ateljén, vara handledare och inspirerar pedagoger. Utveckla visuell kompetens och användandet av konst på olika sätt. Olika roller och arbetssätt i olika situationer. Svårigheten i att avgöra när man ska inspirera, handleda, utmana, avvakta…

Den här terminen har jag fördjupat mina tankar om projektarbete och barns bildskapande. Jag tycker att metanivån som Cristian Fabbi pratade om på föreläsningen har hjälpt mig att hålla fokus i projektet och ta det till en högre logisk nivå. Tidigare i bloggen har jag berättat att vi i min barngrupp jobbar med ett projekt om Larm. Nu har projektarbetet utvecklats genom att ha metanivån “Att hantera sina känslor”. Barnen jobbar just nu med att hantera sin rädsla i olika språk som ljus, musik, kroppens språk, måla, grafisk framställning. I “Konstteori - en introduktion” av Cynthia Freeland kan man bl. a. läsa om hur konst kommunicerar:

“Både uttrycksteorin och den kognitiva konstteorin hävdar att konst kommunicerar: den kan förmedla stämningar och känslor eller tankar och idéer. Tolkningar är viktiga därför att de hjälper till att förklara på vilket sätt det sker. Konsten får delvis sin innebörd från sitt sammanhang.” (s. 140)

I projektet Larm - att hantera sina känslor visade jag Skriet av Edvard Munch för barnen för att se vilka känslor konstverket förmedlade till barnen. Barnen visade rädsla genom att springa, skrika och smyga. Deras tolkning var att det var ett spöke eller monster som var läskigt. Det är i den här processen jag och mina kollegor är just nu så vi för se hur vi kommer gå vidare.

Tarja Häikiö talade om på sin föreläsning den 15/9-11 om att sätta saker i relation till varandra. (Likheter olikheter skillnader) Barnet undersöker världen för att få kunskap om världen. Barnen använder blandformer. Därför tänker jag att vi behöver blanda språken och uttryckssätten. I “Att göra lärandet synligt” Project Zero, Reggio Children skriver författarna att:

“Det är inte bara det individuella barnet som lär sig lära, också gruppen blir medveten om sig själv som en “plats för undervisning”, där de många språken berikas, mångfaldigas, förfinas och skapas - men också kolliderar, “smittar varandra”, blir till hybrider av varandra och förnyas. (s. 83)

Måla larmet!

Förra terminen jobbade vi i ljusateljén där barnen undersökte ljusets möjligheter.

Nu använder vi oss av ljusets språk i projektarbetet och blandar det med andra uttryckssätt som musik och kroppens språk. Här fick jag inspiration från workshoppen vi hade:"En scen- tusen ljus- ingenstans att fly”.

Hur gör du när du är rädd?

Den Visuella kulturen omger oss överallt och det är viktigt att utveckla det analytiska ögat som reflekterar över vad det ser. Vikten av att barnen får möta olika sorters bilder….Samt ta in konsten i förskolan…..och ta ut förskolan till konsten….och ta ut barnens konst till samhället. Det är en viktig roll för atelieristan att jobba med.

Jag har funderat mycket kring Estetik och vad det innebär. Förut så tänkte jag mest på det visuella, nu tänker jag mer på alla sinnen. Ex i olika lärprocesser och i skapandet av miljöer.

På min förskola är det några barn som har utforskat olika blandningar av mjöl, kryddor, vatten, bär… Barnen har smakat, luktat, förundrats och fascinerats av blandningarna. Det har verkligen varit en estetisk lärprocess där alla sinnena har utmanats.

En svårighet för atelieristan är att förskolan ofta har en föråldrad organisation som behöver ses över för att ge möjlighet för att atelieristor och pedagogistor ska kunna utföra sitt arbete.

Det finns många utvecklingsmöjligheter för atelieristan. Tänka i samhällsperspektiv så att förskolan blir mer inkluderad. Jobba med de estetiska lärprocesserna både i förskolan och skolan. Följa med samhällets utveckling och alla nya språk och uttryckssätt som ständigt utvecklas.

Den här kursen har verkligen satt sina spår i mig och jag ser fram emot att fortsätta förundras över barns tankar och deras sätt att uttrycka dem!

Referenser:
Tarja Häikiö Barns estetiska lärprocesser, semninarium
Seminarium med Cristian Fabbi
Skapande Barn av Stina Braxell
Att göra lärande synligt Project Zero Reggio Children
Konstteori av Cynthia Freeland

Grupparbete 4

Här följer mina och gruppens tankar hur man kan arbeta med barn och konstbilder och hur det kan se ut.

Ha konstbilder i barnens miljö för att träna det analytiska ögat och få inspiration.
Det kan vara utgångspunkten i ett projekt. Konstbilder kan vara inspiration för olika tekniker. Användas som ny utmaning i ett pågående projekt. Använda konstbilder för att måla av och göra en egen tolkning.

Hur kan ett konstprojekt med barn se ut?

Man kan börja med att visa en konstbild som en start för ett projekt eller använda det mitt i för att fördjupa processen i projektet.

Jag tycker att cirkelmodellen är bra att använda sig av:

aktivitet – dokumentation – reflektion – planering – aktivitet

Viktigt med reflektionen och  jobba vidare med de 100 språken. Samt att göra föräldrarna delaktiga.
Det skulle också vara spännande att ta med barnen i ut i samhället och titta på konstverk. För att få inspiration, se olika tekniker, färger, konstnärer....

"Den svävande hybriden"

Egen skapande bilduppgift 3
”Nyskapande i tredimensionella material”

Jag började med att ta fram olika sorters återvinningsmaterial. Det material som först kändes inspirerande var en glasflaska. Med den som utgångspunkt ville jag skapa något nytt, tokigt och roligt. Jag klippte itu en petflaska och använde en limpistol för att sätta fast den och sedan olika material som kork, plast, cd-skiva, metall och tyg. När den stod på bordet kändes den väldigt platt och tråkig. Upphängd fick den ett helt annat liv. Känslan blev mer fri, upprymd och svävande.

Materialet som jag använde har olika egenskaper och tillför olika dimensioner till glasflaskan. Den gula petflaskan är transparant och tittar man där igenom ändrar världen på andra sidan färg. Tittar man där korken är ser man inte igenom. Cd-skivan gör att ljuset reflekteras och känslan blir mer levande. Inspiration känns väldigt vikigt för min skapande process. Den här gången fick jag det ifrån materialet. När jag väl hade kommit igång kände jag att kreativiteten, skaparlusten och fantasin kom fram.

Jag har valt att kalla den för ”Den svävande hybriden”. För att den är en blandning av två flaskor som även går att vidareutveckla och använda på olika sätt. Man kan fortsätta att tillföra material. I flaskan, utanpå, förflytta den, jobba med ljussättning och därigenom få skuggor och nya sätt att se på flaskan. Ett transformativt perspektiv.

Att låta barn nyskapa på det här sättet är jättespännande. Här är några punkter som jag tycker är viktiga:
- Erbjud ett rikt inspirerande materialutbud.
- Inspirationsbilder eller nyskapande verk gjort av andra barn och konstnärer.
- Introducera materialet.
- Var en handledare.

Ställer man sig frågan ”vad är en flaska?” eller ”vad kan en flaska bli?”
　

Stinas uppgift - Visa hur larmets ljud ser ut!

Stinas uppgift
Aktivitet
Jag valde att introducera ett material att konstruera med som ingår i det projektet vi jobbar med. Hönsnät, piprensare, garn och elkablar. Barnen är 2,5-3 år gamla. Som jag skrivit om tidigare jobbar vi med barnens teorier, känslor och berättelser om larm. En vecka tidigare gick larmet en gång till på förskolan och barnen fick ytterligare en ”larmupplevelse”. Tidigare har vi jobbat med det muntliga berättandet, teckna med tusch och blyerts och måla med flytande täckfärg. Nu är vi nyfikna på hur barnen kan konstruera deras upplevelse av larmets ljud. Utmaningen till barnen var:
Visa hur larmets ljud ser ut!

Dokumentation

Alla barn valde piprensare. Stoppar in det i ett hål i hönsnätet som är uppsatt på en klädstång. Ett barn snurrar piprensaren så att den fastnar. Ett annat barn lägger in piprensaren så att den hänger och balanserar.

Jag upprepar frågan ”visa hur larmets ljud ser ut”. ”Så här” säger L när hon snurrar på piprensaren. De börjar använda elkablarna. L frågar ”Kan du hjälpa mig att knyta”. Jag svarar att hon kan fortsätta att snurra och försöka göra en knut. Efter en stund lyckas hon! ”Jag ska berätta för mamma”

K sätter dit en piprensare och säger ”Titta”. Detta upprepar han flera gånger. Två barn står vid varsin ende på klädsången och snurrar fast piprensare och elkablar. Ett barn väljer att använda garn. E säger ”behöver lim”. Hämtar limstift och limmar på piprensarna. Alla barn börjar använda limstift. Efter 45 min säger barnen att de är klara och vi avslutar aktiviteten.

Reflektion
Barnen börjar med piprensare som de har mött tidigare i andra sammanhang. Sedan upptäcker de elkablarna och dess möjligheter. Det verkar som att elkablarna var lättare för barnen att forma. När barnen snurrar fast piprensarna och säger att ljudet ser ut så här. Tänker de att ljudet ser snurrigt ut eller är det bara ett sätt att sätta fast piprensarna? De är förtrogna med att använda lim och väljer att hämta det för att kunna sätta fast materialet. Barnen vill berätta att de har kunnat sätta fast trådarna för kompisarna. L blir glad och förvånad när hon lyckades göra en knut och vill berätta det för mamma.

Så vad är det barnen undersöker?

- konkretisera larmets ljud (göra det abstrakta konkret)

- samarbeta

- användandet av nya språk/material

- använder sina tidigare erfarenheter

- hämtar inspiration av varandra

- berättelser - de vill förmedla det de gör till andra, omvärlden.

Lpfö 98:

Förskolan ska sträva efter att varje barn”utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama,”

Jag kopplar den här aktiviteten till Tarjas tankar om kunskapsutveckling - att uttrycka det som finns på insidan i olika språk.

Planering av aktivitet

Nästa utmaning blir att barnen ska få visa larmet ljud med piprensare, elkablar och garn på plast. Detta för att de ska få använda sina erfarenheter av materialet i ett nytt sammanhang.

Dokumentation

Barnen står vid bordet som är täckt med plast. Innan jag hunnit visa det materialet som jag hade tänkt (piprensarna, elkablar och trådar) säger de att de vill måla larm. Jag tar fram tjocka pastellkritor. De börjar att rita snabba cirkelrörelser och raka streck på plasten.

Efter ett tag känns det som att de är färdiga och jag frågar om de vill visa hur larmets ljud ser ut med piprensarna, elkablar och trådar. Barnen tar materialet och gör mer runda former och lägger på plasten. De hämtar limstift och limmar fast. De gör även raka linjer med materialet.

Atelieristans roll, visuell kompetens, det analytiska ögat.

Tarja Häikiö 120301
Hur skapar man det analytiska ögat?
Det här har jag funderat kring länge och det är svårt. Tarja tog upp många viktiga teorier och tankar om detta. Barnen behöver möta många olika bilder. I Reggio Emilia arbetar de med föreställande bilder och ickeföreställande. Realistiska bilder och abstrakta bilder. Barn behöver möta bilder som utmanar ögat. Det är viktigt för det visuella seendet.
Mångtydighet i böcker för barn för att öva upp det visuella seendet. (Det är därför Mamma mu gungar!) Barnens tankar behöver bråkas med. Det här hjälper barnen att förstå verkligheten för de har överträtt verklighetens gräns.
Jag försöker förstå Tarjas teorier om kunskapsutveckling. Att vi kan bygga broar i ateljén mellan konkret och abstrakt. Det är detta som vi jobbar med i min barngrupp med att barnen försöker förstå larmet som är väldigt abstrakt och ett ljud som framkallar många olika känslor. Genom att använda oss av de 100 språken så att de får uttrycka sig, förstå, konkretisera och “bråka” med sina tankar och känslor.

Imitera, återskapa, nyskapa

Seminarium med Stina

Jag tycker det är intressant att få höra om olika teorier om estetiska lärprocesser.

Vygotskijs beskrivning av de estetiska lärprocesserna:

Först imitera - härma

Sedan Reproduktion - återskapa

Till slut Kreativitet - Nyskapande

Jag tycker att kreativitet och nyskapandet kan komma tidigare i processen. Exempel har jag sett att ettåringar provar att måla med skaftet på en pensel. Detta lämnar nya spår i färgen som inte är samma som med en pensel. I olikheterna uppstår reflektion, nya erfarenheter och lärande. Det inspirerar även andra barn till att prova samma sak - Imitera.

Klotterstadiets tre kategorier enligt Viktor Lowenfeld:

- Tillfälligt, oordnat klotter

- Kontrollerat klotter ( punkter, bågar)

- Benämnt klotter (medvetet sätter ihop linjer och former)

Jag känner igen alla de här tre kategorierna i barns bildskapande. Speciellt kontrollerat klotter när de börjar göra bågar och säger regnbåge.

Eget arbete 5

Reflektion kring den pedagogiska miljön och dess betydelse för det skapande arbetet. Hur kan miljön bidra till att barn får tillgång till sina olika språk och uttryck?
I miljön ser man vilken kunskapssyn och barnsyn pedagogerna har. Ser vi barnet som medkonstruktör av kultur och kunskap? Miljön och framförallt den osynliga miljön är viktig för barnens skapande arbete. Det bör vara en mångfald av material. Olika och lika material. Ex har man långa träpinnar är det bra om man även har korta, smala, tjocka….för att reflektera över olikheterna och likheterna. Då får även hjärnan öva på sortering och att minnas. Finns det inspirationsbilder/skulpturer/installationer i miljön kan barnen få syn på olika sätt att se världen och det kan öka kreativiteten. I miljön behöver materialen vara väl synliga och tillåtande att använda. Blanda de olika språken och uttrycken. Lyssna och ta vara på barnens kreativitet. Tarja sa “se till att nya och oväntade saker uppstår i ateljén”. Ha material från barnens erfarenhetsvärld och abstrakta material. I mötet uppstår kreativitet.